Ja jÀvlar, dÄ har man konfererat fÀrdigt!
TĂŒbingen var en extremt vacker tusenĂ„rig tysk stad. Sagolik Ă€r nog den bĂ€sta beskrivningen. Konferensen var som internationella konferenser brukar vara; högt och lĂ„gt blandat i en salig röra. Det absolut bĂ€sta tipset jag kan ge den som ska pĂ„ en internationell forskningskonferens Ă€r att aldrig nĂ„gonsin titta pĂ„ seminariernas rubriker. GĂ„enbartpĂ„ förelĂ€sarens namn. Ăr han/hon vĂ€lkĂ€nd sĂ„ Ă€r det i regel intressant oavsett Ă€mne.
Det var seminarier, plenumförelÀsningar och representation mellan halv nio pÄ morgonen och sex pÄ kvÀllen, sen var det sjÀlvklart gemensamma middagar och öldrickande. Jag gick frÄn hotellet kl 8 pÄ morgonen och kom inte tillbaka före halv tolv nÄgon dag.
Jag har varit pÄ allt mellan "Political culture and incentives to penal populism: Comparing responses to high-profile crimes" till "Penal Policy and the Dynamics and Factors Explaning Changes and Differences in Repression Levels and Prisoner Rates".
Jag kan förstÄ om det lÄter dödstrist men bÄda ovannÀmnda var extremt intressanta. Den förstnÀmnda var en jÀmförelse mellan ett medialt uppmÀrksammat brott i Norge och ett i England. I bÄda fallen var det barn som mördade barn. Pressen i Norge framstÀllde alla som offer och modern till barnet som mördades gick ut offentligt och förlÀt förövarna. Det resulterade bl.a. i en mildring av straffen för unga. I England gÀllde motsatsen och det resulterade i att straffÄldern sÀnktes och straffen för barn höjdes. Forskaren frÄn Oxford relaterade detta till den form av demokrati som finns i de tvÄ lÀnderna dvs. majoritetsdemokrati och konsensusdemokrati.
Ooootroligt intressant och vÀldigt tankevÀckande.
Det andra nĂ€mnda seminariet var av Tapio Lappi-SeppĂ€lĂ€ (hahaha, roligt namn) och handlade om hur fĂ„ngpopulationens storlek och förĂ€ndring i olika lĂ€nder kan förklaras. Tapio Ă€r oerhört vĂ€lkĂ€nd och erkĂ€nd professor och fantastiskt kul förelĂ€sare. Hans resultat visade att ju större ekonomisk ojĂ€mlikhet i ett land, desto större fĂ„ngpopulation. Han visade Ă€ven att ju mer pengar staten lĂ€gger pĂ„ medborgarna genom att satsa pĂ„ sociala Ă„tgĂ€rder, desto mindre fĂ„ngpopulation. Ăven tilliten till medmĂ€nniskor samvarierar med fĂ„ngpopulationen. Det som dĂ€remor ICKE samvarierar med antalet personer i fĂ€ngelse Ă€r antalet anmĂ€lda brott. Ăven Tapio resonerade i termer av konsensus vs. majoritetsdemokratier dĂ€r han menade att konsensusdemokratier Ă€r mindre kĂ€nsliga för populism och pĂ„verkar dĂ€rför kriminalpolitiken mindre.
Oh well, det var extremt intressant.
Maten var, som alltid i Tyskland, extremtĂ€cklig. Vem i helvete gillar egentligen stekta eller friterade potatisar utan kryddor och flottiga panerade köttbitar (ocksĂ„ utan kryddor). En total avsaknad av vitaminer och andra nyttiga substanser. UĂĂĂĂĂĂK!
Kollegorna var, som alltid, roliga i början och mot slutet önskade man att de kunde fara dit pepparn vÀxer. Det finns en anledning till att jag valt att spendera mitt liv med den enda mÀnniska som jag inte hatar efter en, eller ens tvÄ veckors resande, Andreas.
Festerna var, som alltid, grovtöverskattade och same same but in a different city. TrÄkiga helt enkelt men askul för de som Àr nya i gemet.
Hotellet var, som alltid, snofsigt men otroligt opersonligt och pÄ det hela taget trÄkigt.
Behöver jag tillÀgga att jag Àr otroligt glad att vara hemma, trots att det var roligt att vara borta ett par dagar? Behöver jag tillÀgga att mitt hjÀrta slog en extra dubbelvolt nÀr jag sÄg min extremt snygga man stÄ och vÀnta pÄ mig i ankomsthallen? Behöver jag tillÀgga att jag hade köpt oproportionerligt dyra presenter till honom? Behöver jag tillÀgga att en tredjedel av mina anteckningar frÄn förelÀsningarna bestÄr i att jag skrivit "Andreas" pÄ olika snirkliga sÀtt? Nej jag behöver nog inte tillÀgga det. Jag Àr en kÀr tönt av monumentala mÄtt, men det skiter jag fullkomligt i.
Nu jÀvlar ska jag styra upp den hÀr obefintliga packningen och göra lite ordning pÄ torpet...eh...eller nÄt.
